Ensamhet: Så bekämpar du den

Ensamhet är en svår och smärtsam känsla. Ensamhet är att känna sig ensam och utanför gemenskapen. Oftast kommer ensamhetskänslan när du inte får ditt behov av att vara i kontakt med andra tillräckligt uppfyllt.

Känner du igen känslan av att vara ensam, även om du är omgiven av andra? Det är väldigt olika när och hur människor känner sig ensamma. Därför har ensamhet inget att göra med hur många eller få vänner du har. Vissa tycker att det räcker med två vänner, medan andra kan behöva minst tio.

Det är alltså inte antalet relationer, utan närheten och djupet i relationerna, som avgör om du känner dig ensam. Alla behöver någon som de känner sig nära knutna till.

Ensamhet kan uppstå i många situationer

För barn och unga är ensamhetskänslan ofta relaterad till det sociala livet i skolan eller på fritiden. Men känslan kan också uppstå i samband med stora eller plötsliga förändringar i barnets liv, som skilsmässa, dödsfall eller flytt.

Den rådande situationen i samhället i samband med Covid-19 har gjort det svårare för alla människor att stilla sitt sociala behov. Men situationen gör det särskilt svårt för de barn och unga som redan innan hade svårt att ta kontakt med andra, och som känner att de inte har några jämnåriga att ringa och prata med.

Många upplever ensamhet någon gång i livet. För de flesta kommer känslan under en begränsad period och försvinner sedan igen. Men för andra är ensamheten en mer konstant känsla.

Många barn och unga känner sig ensamma i längre perioder. Stiftelsen Friends uppskattar att 25 % av barnen i lågstadiet är oroliga för att bli ensamma på rasten, och att 28 % av de som går i mellanstadiet, samt 17 % av de på högstadiet, känner sig ensamma i skolan[1].

Ensamhet kan lämna spår

Övergående ensamhet är inte farlig. Man kan se känslan som en signal från kroppen om att du behöver mer social kontakt. Men när barn och unga känner sig ensamma i längre perioder kan det få stora konsekvenser för dem senare i livet.

Ensamhet kan påverka självkänslan negativt. På så sätt kan ensamheten smitta av sig på andra grundläggande områden i barnets liv, som utveckling i skolan, social och mental mognad, psykisk hälsa och känslan av att vara tillfreds med livet.

Barn som känner sig ensamma i längre perioder mår generellt sämre än barn som aldrig eller sällan känt sig ensamma. Du kan som regel utvärdera hur ett barn mår utifrån hur många kroppsliga symtom han eller hon klagar över. Till exempel är ihållande huvudvärk, ont i magen och sömnproblem tecken på att barnet inte mår så bra – och det gäller alla åldersgrupper.

Det är svårt att prata högt om ensamheten

Många barn och unga som känner sig ensamma pratar inte om det. Kanske för att de inte känner att de har någon omkring sig som de kan prata med. Men det kan också bero på annat.

Sociala medier ger ofta en bild av att andra badar i bra och nära relationer med sina jämnåriga. Det postas många inlägg som dokumenterar någon slags social samvaro. Det kan leda till ensamhetskänslor hos barn och unga som på grund av andras aktivitet på sociala medier känner sig ännu mer utanför gemenskapen.

Det finns alltså sociala ideal bland barn och unga som bidrar till att ensamheten blir tabubelagd. Därför skäms många över att känna sig ensamma, och undviker kanske därför att prata högt om det.

Vissa vill inte belasta andra med sina problem, och håller därför sin ensamhet för sig själv. Andra kan vara rädda för att själva beskyllas för sin ensamhet och att mötas av oförstående kommentarer som ”du måste vara mer uppsökande” eller ”du drar dig ju undan ifrån andra”.

Vissa törs inte berätta om sin ensamhet för att de är rädda att deras problem inte ska tas på allvar. Det gäller särskilt barn eller unga där det är svårt att se utifrån att deras sociala behov inte uppfylls. Många berättar att de, trots att de umgås med andra dagligen, känner sig ensamma för att relationerna är ytliga.

Det är alltså viktigt att komma ihåg att ensamhet är en subjektiv känsla som alltid ska tas på allvar.

Goda råd mot ensamhet

Som du kan se ovan kan det vara mycket som gör att det krävs ett stort mod för att öppna upp sig om sin ensamhet. Därför har vi samlat några goda råd till dig som är ensam och till dig som känner någon som är ensam[2]. För även om ensamheten är svår, kan den som tur är både förebyggas och bekämpas.

Till dig som känner dig ensam

• Ta mod till dig och be om hjälp. När du är ensam kan det vara svårt att vända dig till andra eftersom din tillit till andra kan ha blivit skadad. Därför kan det vara svårt att ta första steget. Men när du väl gjort det känns det bra och så är du ett steg närmare att bekämpa ensamheten.
• Prata högt om ensamheten – och var ärlig om den. Det blir lättare för både dig själv och andra att förstå ensamheten när du vågar bekräfta och sätta ord på den. Vet folk att du är ensam? Genom att prata med andra om din ensamhet tar du första steget mot att skapa en närmare relation med en annan människa.
• Kontakta någon i ditt nätverk som du tycker verkar bra och som du gärna skulle vilja ha en relation till. Du kan också kontakta en frivilligorganisation eller en förening som håller på med något du tycker verkar spännande. Det kan vara skolans teatergrupp, en djurskyddsförening eller en schackklubb du kan tänka dig att vara en del av. På så sätt får du träna på att bryta vanan att isolera dig, som ensamheten har gett dig.

 Till dig som vill hjälpa någon som är ensam

• Prata om ensamheten. Berätta om dina egna erfarenheter av ensamhet – det är en känsla som alla människor någon gång möter. Genom att tala om ensamhet blir känslan mer vanlig och ofarlig. Det ger den som är ensam en känsla av att inte vara ensam om att vara ensam.
• Öppna upp dina gemenskaper och bjud in andra som också vill vara med. Det gäller både umgängeskretsar i verkliga världen och i den digitala. På så sätt utstrålar du vänlighet och inkludering, och förhindrar att någon känner sig utanför.
• Ta kontakt med den som du anar är ensam. Bjud på fika eller bjud in till att spela ett sällskapsspel hemma hos dig eller gå en promenad. Vad ni gör spelar ingen roll. Är du förälder till ett barn som går i samma klass som någon som är ensam ­– be ditt barn bjuda hem klasskompisen till er, även om de inte är vänner sedan innan. Det ger er en anledning att prata om ensamhet och om omgivningens del i att bekämpa den.
• Var ihärdig. Fortsätt bjuda in. Om personen säger nej så accepterar du svaret en stund, och återkommer med en inbjudan en annan dag. Då visar du att du menar det, och står fast vid ditt erbjudande. Det skapar tillit hos den som tampas med ensamhet.

[1] https://friends.se/uploads/2019/08/Friendsrapporten_2019.pdf

[2] Folkebevægelsen mod Ensomhed: https://modensomhed.dk/#sektion4