{"id":1282,"date":"2019-09-04T16:33:10","date_gmt":"2019-09-04T14:33:10","guid":{"rendered":"https:\/\/myinnerme.com\/haandter-din-egen-vrede-over-for-dit-barn\/"},"modified":"2022-01-04T10:18:37","modified_gmt":"2022-01-04T09:18:37","slug":"hantera-din-egen-ilska-gentemot-ditt-barn","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/myinnerme.com\/sv\/hantera-din-egen-ilska-gentemot-ditt-barn\/","title":{"rendered":"Hantera din egen ilska gentemot ditt barn"},"content":{"rendered":"
\n
Varf\u00f6r blir vi arga?<\/strong><\/h5>\n

M\u00e4nniskor och d\u00e4ggdjur har gemensamma instinkter. Om m\u00e4nniskor eller d\u00e4ggdjur uppfattar att de \u00e4r i fara, s\u00e5 reagerar de p\u00e5 tre olika s\u00e4tt: de flyr, stelnar eller sl\u00e5ss.<\/p>\n

Oavsett om vi f\u00e5r impulsen att fly, stelna eller sl\u00e5ss, h\u00e4nger det ihop med att en liten del av v\u00e5r hj\u00e4rna alarmeras, n\u00e4mligen amygdala. Amygdala \u00e4r som en alarmstation i hj\u00e4rnan. Utan den skulle vi inte kunna k\u00e4nna r\u00e4dsla. S\u00e5 fort vi uppfattat fara skickas en signal till amygdala som aktiverar hela det sympatiska nervsystemet.<\/p>\n

Adrenalin uts\u00f6ndras fr\u00e5n binjurarna ut i blodomloppet. Det f\u00e5r blodet att pumpa runt i hela kroppen och musklerna att sp\u00e4nnas, s\u00e5 att du \u00e4r redo att antingen fly eller sl\u00e5ss f\u00f6r livet. Adrenalinet f\u00f6rst\u00e4rker samtidigt din k\u00e4nsla av ilska och irritation, eftersom de \u00e4r anv\u00e4ndbara k\u00e4nslor i stridssammanhang. Det \u00e4r inget mindre \u00e4n genialiskt.<\/p>\n

Tankens makt<\/strong><\/h5>\n

V\u00e5ra tankar spelar en avg\u00f6rande roll i huruvida vi kategoriserar n\u00e5got som farligt eller ej. Om n\u00e5gon g\u00e5r in i mig p\u00e5 trottoaren \u00e4r det avg\u00f6rande om jag tolkar det som att personen gjorde det med vilja eller bara snubblade.<\/p>\n

Tolkar jag det som att det var med flit registrerar jag det direkt som en attack, och alarmsystemet aktiveras. Mina tankar skickar en signal till amygdala som motiverar mig att attackera personen eller l\u00e4gga benen p\u00e5 ryggen. Om jag tolkar det om en olycksh\u00e4ndelse ser jag inte den andra personen som ett hot, och det finns ingen anledning att fly eller sl\u00e5ss.<\/p>\n

Kategoriseringen och tolkningen av mina intryck \u00e4r med andra ord avg\u00f6rande f\u00f6r min reaktion. Om jag allts\u00e5 tolkar min son Hampus beteende som negativt, manipulerande eller aggressivt kommer det p\u00e5 samma s\u00e4tt att vara som bensin p\u00e5 elden f\u00f6r min amygdala. D\u00e4rf\u00f6r spelar kategoriseringen av andras beteende en v\u00e4sentlig roll f\u00f6r min reaktion: De tankar vi har om hur vi sj\u00e4lva och v\u00e5ra barn borde vara och vilka motiv vi f\u00f6rest\u00e4ller oss, ligger till grund f\u00f6r v\u00e5ra barns beteende.<\/p>\n

“Tankar \u00e4r lite som droger”<\/strong><\/h5>\n

Tolkningar \u00e4r tankar. Tankar \u00e4r lite som droger. Om vi \u00e4r p\u00e5verkade av en viss tanke kommer den att p\u00e5verka v\u00e5ra k\u00e4nslor och v\u00e5rt beteende. D\u00e4rf\u00f6r kommer jag i resten av inl\u00e4gget att prata om tankar som “tankepiller”. Precis s\u00e5som piller \u00e4r n\u00e5got vi kan v\u00e4lja att ta eller l\u00e5ta bli, kan vi ocks\u00e5 best\u00e4mma oss f\u00f6r vilka tankar vi vill ta.<\/p>\n

Tar vi tankepillret att v\u00e5ra barn \u00e4r ute efter att manipulera oss eller att de g\u00f6r n\u00e5got f\u00f6r att de \u00e4r dumma eller lata, kommer det att g\u00f6ra oss argare\u00a0\u2013 eftersom vi f\u00f6rest\u00e4ller oss att det \u00e4r n\u00e5got de g\u00f6r medvetet. Den uppfattningen kan vara sann eller falsk. F\u00f6r tillf\u00e4llet spelar det ingen roll.<\/p>\n

Det viktiga \u00e4r att vi blir otrygga om vi tror att v\u00e5ra barn medvetet motarbetar oss. Otrygga eftersom vi som f\u00f6r\u00e4ldrar vet hur viktigt det \u00e4r att barnet lyssnar p\u00e5 oss och att vi har kontroll, eftersom vi oftast vet b\u00e4st. I det \u00f6gonblick som otryggheten sl\u00e5r till kan vi antingen stelna, fly eller sl\u00e5ss (bli arga). S\u00e5 fort jag har en f\u00f6rest\u00e4llning som barnet inte lever upp till, kommer r\u00e4dslan att komma.<\/p>\n

K\u00e4nslom\u00e4ssiga bilder<\/strong><\/h5>\n

S\u00e5dana f\u00f6rest\u00e4llningar kallar jag “k\u00e4nslom\u00e4ssiga bilder”. Vi har alla olika och mer eller mindre medvetna bilder av v\u00e5ra barn. Vi har alla f\u00f6rest\u00e4llningar om vad v\u00e5ra barn borde eller inte borde. Du borde inte bli s\u00e5 S\u00c5 less p\u00e5 det, S\u00c5 frustrerad, S\u00c5 arg, klaga S\u00c5 mycket. Du borde lyssna, \u00e4ta snyggt, h\u00e4lsa, hj\u00e4lpa till mer. Vi har alla m\u00f6jliga f\u00f6rest\u00e4llningar om hur v\u00e5ra barn ska vara, och n\u00e4r barnen inte lever upp till dem, kommer det ofta att leda till ilska.<\/p>\n

Ofta utl\u00f6stes min ilska gentemot min son Hampus i samband med \u00f6verg\u00e5ngar. Om vi till exempel skulle g\u00e5 ut. D\u00e5 kunde den k\u00e4nslom\u00e4ssiga bilden se ut s\u00e5h\u00e4r: Hampus \u00e4r pigg och glad. Gnolande ger han sin lillasyster en puss p\u00e5 kinden. Han \u00e4r s\u00e5 uppspelt att han knappt vet vart han ska ta v\u00e4gen och m\u00e5ste hoppa lite p\u00e5 st\u00e4llet. “Nu g\u00e5r vi, pappa! Kul! Ska jag ta min v\u00e4ska sj\u00e4lv? Jag \u00e4r s\u00e5 glad att vi ska iv\u00e4g, jag kan knappt v\u00e4nta!”<\/p>\n

Riktigt s\u00e5 polerad beh\u00f6vde nog inte bilden vara, \u00e4ven om det hade varit sk\u00f6nt. Att han hade klarat \u00f6verg\u00e5ngen utan protester hade nog r\u00e4ckt. Men s\u00e5 var inte fallet.<\/p>\n

Hampus protesterade v\u00e5ldsamt och var allt annat \u00e4n en \u00e4ngel. En av de fr\u00e4msta orsakerna till att v\u00e5r ilska uppst\u00e5r ligger i skillnaden mellan v\u00e5r k\u00e4nslom\u00e4ssiga bild av hur v\u00e5ra barn borde vara, och hur de \u00e4r i verkligheten. N\u00e4r de inte lever upp till v\u00e5r f\u00f6rest\u00e4llning blir vi f\u00f6rst och fr\u00e4mst otrygga. De flesta av oss hinner inte m\u00e4rka otryggheten, men m\u00e4rker direkt ilskan.<\/p>\n

V\u00e5r uppfattning av barnens motiv<\/strong><\/h5>\n

Ut\u00f6ver den k\u00e4nslom\u00e4ssiga bilden som v\u00e5ra barn inte lever upp till, kan vi l\u00e4gga till v\u00e5ra barns motiv som bensin p\u00e5 elden f\u00f6r v\u00e5r amygdala. Om Hampus inte tog p\u00e5 sig sina kl\u00e4der sj\u00e4lv, fast\u00e4n jag bett honom flera g\u00e5nger, kunde jag tolka det som att han hade f\u00f6ljande negativa motiv: “Han testar mig, han g\u00f6r det f\u00f6r att irritera mig, han vill inte anstr\u00e4nga sig, medvetet lyssnar han inte p\u00e5 mig.”<\/p>\n

Det v\u00e4rsta en kapten kan f\u00f6rest\u00e4lla sig \u00e4r myteri. Vi kaptener till f\u00f6r\u00e4ldrar kan tro (ibland med all r\u00e4tt och ibland inte) att v\u00e5ra barn h\u00e5ller p\u00e5 med medvetet myteri. Om jag l\u00e5ter mig p\u00e5verkas av den f\u00f6rest\u00e4llningen: att Hampus h\u00e5ller p\u00e5 med myteri, att han medvetet \u00e4r ute efter n\u00e5got, kommer det att f\u00f6rs\u00e4tta min amygdala i ytterligare alarmberedskap och mobilisera ytterligare motattacker inne i mig.<\/p>\n

Motattacken kan vara att jag blir arg tillbaka p\u00e5 det yttre planet, men ocks\u00e5 att jag f\u00e5r d\u00f6mande och irriterade tankar gentemot Hampus p\u00e5 ett inre plan.<\/p>\n

Vad g\u00f6r vi?<\/strong><\/h5>\n

D\u00e4rf\u00f6r kan det vara v\u00e4rt att konfrontera den k\u00e4nslom\u00e4ssiga bilden genom att hitta goda sk\u00e4l till att mitt barn g\u00f6r det som irriterar mig. Om jag b\u00f6rjar hitta goda sk\u00e4l till mitt barns handlingar, kommer det direkt att minska glappet mellan hur mitt barn borde vara och hur mitt barn \u00e4r, som g\u00f6r mig otrygg och sedan arg. Det kommer inte att stoppa ilskan helt, men det kommer att ta udden av den\u00a0\u2013<\/span> eftersom barnet inte l\u00e4ngre kommer att ta ilskan som ett personligt p\u00e5hopp.<\/p>\n

Om jag g\u00f6r det \u00f6vningen tillr\u00e4ckligt m\u00e5nga g\u00e5nger kommer jag att uppleva att min ilska blir tydligare, och jag kommer inte att tappa fattningen p\u00e5 samma s\u00e4tt. I mitt exempel med Hampus \u00e4r hans goda sk\u00e4l att inte vilja g\u00e5 ut tydligare: Han g\u00f6r n\u00e5got annat n\u00e5got kul, han \u00e4r inne i n\u00e5got, han vill inte g\u00e5 ut, han tycker att trapporna \u00e4r m\u00f6rka och s\u00e5 vidare.<\/p>\n

Ut\u00f6ver att det hj\u00e4lper v\u00e5r egen ilska kan det ocks\u00e5 g\u00f6ra v\u00e5ra barn mer samarbetsvilliga om vi uttrycker de goda sk\u00e4len: “Ja, det \u00e4r jobbigt att du m\u00e5ste g\u00e5 ut n\u00e4r du h\u00e5ller p\u00e5 med n\u00e5got annat. (Paus.) Men det \u00e4r allts\u00e5 nu vi m\u00e5ste g\u00e5. Jag vill inte beh\u00f6va stressa.”<\/p>\n

Om barnet trots det protesterar f\u00e5r f\u00f6r\u00e4ldrarna inte vara r\u00e4dda f\u00f6r att bli mer best\u00e4mda och h\u00f6ja r\u00f6sten. S\u00e5 l\u00e4nge man h\u00e5ller sig p\u00e5 sin planhalva och s\u00e4ger vad man sj\u00e4lv vill, utan att v\u00e4rdera barnet, skadar det inte barnet!<\/p>\n

Detta blogginl\u00e4gg \u00e4r skrivet av leg. psykolog och f\u00f6rfattare Frej Prahl. Han har precis sl\u00e4ppt boken \u201cAargh! Den sunde vrede i familielivet”.<\/em><\/p>\n<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Varf\u00f6r blir vi arga? M\u00e4nniskor och d\u00e4ggdjur har gemensamma instinkter. Om m\u00e4nniskor eller d\u00e4ggdjur uppfattar att de \u00e4r i fara, s\u00e5 reagerar de p\u00e5 tre olika s\u00e4tt: de flyr, stelnar eller sl\u00e5ss. Oavsett om vi f\u00e5r impulsen att fly, stelna eller sl\u00e5ss, h\u00e4nger det ihop med att en liten del av v\u00e5r hj\u00e4rna alarmeras, n\u00e4mligen […]<\/p>\n","protected":false},"author":7,"featured_media":1283,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[12],"tags":[],"yoast_head":"\n\n\n\n\n\n\n\n\n\n\n\n\n\t\n\t\n\n\n\t\n